Några av de mest kära ägodelar vi har är våra fotografier. Bilderna minner om de där riktigt bra stunderna i livet som vi inte vill glömma bort. Förr framkallade vi bilderna direkt och satte in dem i fotoalbum men idag lagrar vi ofta bilderna på annat sätt. De flesta av oss använder idag en digitalkamera i någon form och bilderna vi tagit laddas upp på datorn eller lagras på en extern hårddisk istället för att framkallas direkt från film. Detta är ett smidigt och enkelt sätt att hantera bilderna på men också något sårbart.

De flesta som arbetar vid en dator eller har en dator där hemma har råkat ut för att den kraschar, blir stulen eller blir på något annat sätt obrukbar. När detta händer är det inte säkert att du längre kan komma åt dina bilder och de är förlorade för alltid. Bästa sättet att råda bot på oron för att detta ska ske är att göra en backup på bilderna.

Det enklaste sättet att göra en backup på dina bilder och dina dokument är att investera i en bra extern hårddisk. Du kopplar bara hårddisken till datorn med en USB-sladd och sen är det bara att föra över. Gör kopior av bilderna och dokumenten så det inte är originalen du för över. Poängen är ju att ha filerna på två olika ställen. Förvara sedan den externa hårddisken på en annan plats ex. i ett bankfack eller hos en släkting. Om det skulle vara så olyckligt att huset brinner ner så ska ju inte gärna hårdisken vara där tillsammans med datorn.

Ett annat sätt är att köpa in sig på lagringsutrymmen på internet. För några få pengar om året kan man köpa in sig på stora servrar och lagra sina data där. Detta är ett riktigt smidigt alternativ då du har tillgång till dina filer från alla datorer med en internet uppkoppling.

Har du en CD-drive eller en DVD-brännare i din dator kan du klart lagra dina foton på skivor. De är dock lite mer sårbara då för att det räcker att skivan får en repa så kan den vara oläsbar. Tänk också på att CD-skivor och DVD:er har en begränsad hållbarhet – man brukar säga att de håller i tio år. Detta beror också på hur de lagras, då skivorna ofta är känsliga för ljus och värme. Så lagra dessa i ett lite svalare och mörkt ställe, så varar de längre.

Beroende på hur mycket utrymme (hur många Gb) du behöver för din lagring passar de olika alternativen olika bra. Har du riktigt mycket material är en extern hårddisk ofta enklast, lagring på nätet är bäst om det är många bilder men inte hur många som helst, beroende på kostnad för lagringen. Och är det bara ett par hundratals bilder så funkar CD- eller DVD hur bra som helst.

En fördel med digitala bilder är att de lätt kan ändras på en dator. T.ex. kan digitala bilder förstoras i det oändliga, dock till priset att skärpan i bilden kommer bli sämre och bilden kommer att kännas grumlig ju större den blir. Men hur mycket man kan förstora en bild beror till stor del på dess upplösning, dvs antalet pixlar kameran har och hur många pixlar per inch (tum) den kan spara i.

Pixlarna sitter i sensorn i digitalkameran och är de element som reagerar på det inkommande ljuset. Pixlarna tolkar de olika våglängderna som färger och informationen sparas sen på minneskortet. Upplösningen, eller upplösningstätheten, beror på hur många pixlar där är per längdenhet, ”dots per inch” är en vanlig enhet. Regeln säger; Ju fler pixlar per inch, ju bättre skärpa.

Digitalkameran bör alltid vara inställd på att ta bilder med hög upplösning. Detta är för att man alltid i efterhand kan göra om bilden till lägre upplösning. Att istället göra om bilden till en högre upplösning, med god kvalité, i efterhand är näst intill hopplöst.

För den vanliga papperskopiorna i 10×13 cm eller 10×15 cm storleken behövs endast 0,8-1 megapixlar för att resultatet ska bli bra. Anledningen till att det inte krävs så mycket av kameran är att 10×15 storleken inte är en förstoring utan den storleken kameran är anpassad till. Det är alla storlekar över dessa som gör bilden mer och mer kornig. Idag säljs knappt några nya digitalkamror med färre än 3 megapixlar, vilket göra att alla med en ny kamera bör kunna förstora sina bilder till minst 20×30 cm vilket är ett vanligt A4 ark.

På internet kan du hitta hjälpsamma tabeller för vilken upplösning du bör ha för respektive storlek. Ofta är tabellerna kalibrerade efter minsta storlek, så om det inte är super viktigt att linjer i bilden ska vara knivskarpa så kan du gå upp en storlek från rekommendationerna. Vissa framkallningshemsidor granskar bilderna innan de skickas tillbaka till dig så att du inte får hem en bild som inte blivit bra. Råkar du ut för att resultatet inte blev tillfredsställande så får du ett mail hem och då får du ta ställning till om du vill ha bilden eller om du ska välja en mindre storlek.

Canvas är ett material som har använts i hundratals år över hela världen. Till en början var det gjort av cannabis, eller hampa som det också heter. Materialet var mycket slitstarkt och kunde därför användas inom många områden. Canvas används i tillverkning av segelduk, tält och skor samt andra material som måste vara slittåligt. Idag är canvas ofta gjort av bomull, jute eller lingarn och är mycket populär i modeindustrin.

Precis som konstnärer som gör sina målningar på canvasduk kan man nu framkalla sina fotografier på just canvasduk. Strukturen på duken göra att fotografiet verkar vara målat och resultatet ser ut som en oljemålning. Att framkalla bilder på duk är en erkänd metod när man gör lyxiga kopior av kända målningar. Alla framkallningsfirmor använder inte riktig canvasduk utan ”fuskcanvas” som är preparerat fotografiskt papper som manglas mellan valsar för att få strukturen av en linneduk. Hör med de företaget du vill anlita för framkallningen om vilket material de använder.

När du beställer en framkallning på duk kan du välja själv om du bara vill ha duken eller om du vill ha den monterad på en träram. Många gånger kan du beställa träramen omonterad och istället montera den själv till ett billigare pris.

Framkallningen kan du beställa i olika storlekar, från A4 format och uppåt. Vilken storlek du kan framkalla bilden i beror på antalet pixlar kameran har och dess upplösningstäthet (pixlar per längdenhet). Har du en äldre kamera med få antal pixlar bör du inte göra bilden allt för stor för att undvika att den blir oskarp och ”pixlig”. Det finns tabeller på internet som hjälper dig att avgöra vilken storlek som passar ditt fotografi.

Det är fortfarande relativt dyrt att framkalla på canvasduk men kika runt på internet och jämför priser innan du beställer. Ibland kan man ha riktig tur och snubbla in på en sida som har rabatt eller kampanj just på den typen av framkallningar.

En fotoframkallning på duk är en perfekt gåva till jul eller födelsedagar. Varför inte ge den du älskar en spontan present som ni båda kan njuta av?

Förr, då digitalkameran inte kommit ut på marknaden och den analoga kameran var det enda alternativet, var vi tvungna att framkalla våra bilder för att se hur de blivit. Idag kan vi bara ladda upp dem från kameran till en dator eller kika på displayen direkt på kameran för att se vilka bilder som är värda att spara. Den nya tekniken har sparat in mängder av pengar och besvikelser på grund av framkallning av kort som inte blev bra. Tyvärr har tekniken också gjort oss lata. Det har blivit omodernt med fotoalbum som vi kan bläddra i, istället har vi digitala fotoalbum som endast går att dela med sig med dem som har tillgång till internet. Även om de digitala fotoalbumen har stora fördelar så slår de inte de riktiga konkreta papperskopiorna enligt många. Det är ju en speciell känsla att kunna ta på bilderna man framkallat eller att kunna hänga upp dem på väggen för allas nöje.

När du bestämt dig för att framkalla dina bilder finns det en del bra råd. Att framkalla på internet är otroligt enkelt och smidigt, i många fall är det även billigare än att springa ner till fotobutiken och framkalla dem där. När du ska välja framkallnings firma bör du försäkra dig om att företaget är seriöst. Det har skett tråkiga incidenter där privata bilder blivit missbrukade av firmorna. Fråga nära och kära efter vilka de har använt för deras framkallningar eller kika i en fototidning för tips.

När du laddat upp de bilder du vill framkalla bör du ägna en stund till att verkligen kika igenom dem, det finns kanske lite behov av redigering. Bara efter ett par klick kan du göra enkla redigeringar som beskärning och färgmanipulering som gör dina favorit bilder ännu bättre. Fundera också på om du vill ha blanka eller matta bilder, vit kant på dem eller ej samt vilken storlek du vill ha på dem.

När du skickat iväg din beställning ska du absolut inte ta bort originalbilderna från din dator eller annan lagringsenhet du använt. Istället bör du alltid vara säker på att du har säkerhetskopior av bilderna så de inte kommer bort. Även om du framkallat bilderna kan de ändå försvinna eller förstöras och då är det synd om du inte har kopior så du kan framkalla dem igen.

På framkallningshemsidorna kan du välja om du vill att de ska sätta ihop ett album åt dig eller om du bara vill ha papperskopior som du sätter in i ett album själv. Beroende på smak och mängden tid du har för dina bilder så kan du ju utnyttja tjänsterna på hemsidan.

Ett fotografi bildas när ljus fångas upp av ett ljuskänsligt medium, som en film eller sensor, i en kamera. Ljusets respektive våglängder tolkas i kameran och visar sig sedan som olika färger och på så sätt har vi en avbild av verkligheten.

Digitalkameror finns både som kompaktkameror och som systemkameror. Beroende på vad du skall använda din kamera till och hur stor plånboken är kan du välja mellan de allra enklaste från ca 1000-lappen upp till proffskamerorna på flera 100-tusen kronor.

Digitalkameran har en sensor med pixlar som fångar upp ljuset till skillnad från den analoga kameran som var beroende av en film. Det är bland annat antalet pixlar i sensorn som avgör hur skarp bilden kommer att bli. Det digitala fotografiet som genereras sparas på en minneskort inuti kameran. Minneskortet är en form av lagringsenhet och beroende på vilken typ av digitalkamera du har finns det olika typer av kort med varierande lagringskapacitet.

De flesta digitala kameror kan spara fotografier i olika format. Det vanligaste är att bilden blir sparad som en JPG-fil. JPG-filen tar inte så stor plats på minneskortet och gör på så sätt att du kan ta fler bilder innan det är dax att tömma kortet. Nackdelen med JPG-bilder är att de förlorar information dvs. förlorar kvalité varje gång du sparar den. Detta blir tydligt om du tycker om att sitta och redigera bilder och då sparar den ett flertal gånger. Ett bra alternativ är att spara fotot som en RAW-fil eller råformat som det också kallas. RAW-filen innehåller mer information och tar därför upp mer plats på minneskortet än JPG-filen men den är perfekt för de som har intresse för redigering då den aldrig förlorar information.

De digitala bilderna behövs inte framkallas på papper för att du ska kunna se resultatet utan kan visas på en dator- eller tv skärm och i vissa fall även direkt på kameran egna display. Den nya digitala tekniken gör det möjligt att redigera bilderna innan framkallning och du behöver bara framkalla de bilder du tycker mest om.

En annan fördel med digitala bilder är att upplösning är så pass högre än vanliga foton, att man kan förstora bilderna väldigt mycket. Detta är intressant också när man vill framkalla dem – inte längre behöver det vara ett litet foto, utan nuförtiden går det lika bra att göra den perfekta bilden till en tavla eller varför inte en hel fototapet på direkten!

En riktigt god idé är att alltid göra backup på sina bilder, dvs spara dem på mer än en plats. Om det skulle hända något med din dator eller din hårddisk där du lagrar dina filer så har du alltid kopior någon annanstans .

Pixel är en förkortning av det engelska begreppet Pictur element. Vanligen är vi mer bekant med ordet megapixlar som indikerar hur många 1 000 000 pixlar bilden innehåller ex. 5 Megapixlar = 5 x 1 000 000 pixlar. 1996 kom en av Canons första digitalkamror som hade 0,5 megapixlar i sensorn. Idag har några av de bästa kamrorna i världen upp till 50 megapixlar.
När du köper en kamera står det specificerat hur många pixlar sensorn i kameran innehåller. Sensorn är den del i kameran som bestämmer upplösningen. När ljus träffar sensorn registreras det av pixlarna och informationen lagras på minneskortet i kameran. Antalet är en bra indikering på hur skarpa bilder digitalkameran kan ta.

Skärpan och kvalitén är också beroende på hur stor pixeltätheten per längdenhet är, dvs upplösningstätheten, ofta angiven som pixel per Inch. Diskutera pixlar och upplösning med kameraförsäljaren innan du köper en kamera så att du inte känner dig lurad och besviken i efterhand.

En pixel är den minsta beståndsdelen i en digital bild. När du förstorar din bild tillräckligt mycket kan du se att den spricker upp i små fyrkantiga element med en specifik färg och placering, detta är din pixel. Antalet pixlar, upplösning och upplösningstäthet avgör hur skarp och verklighetstrogen bilden blir och hur mycket du kan förstora bilden.

Bilder anges också ofta i form av två tal gånger varandra, som tex 1024×768. Med det menas en bild som består av 1024 pixlar horisontellt och 768 pixlar vertikalt, vilket just i detta fallet är en vanlig storlek för en datorskärm. Men en bra digital systemkamera kan man ta bilder upp till ca 4288×2848, vilket gör det lättare att förstora bilden med bättre resultat.

När man diskuterar framkallning används ofta förkortningen dpi (dots per inch). Ju högre dpi, ju bättre kvalité på framkallningen. En hög dpi är viktigt för att bilden ska se bra ut när den är framkallad. Om du vill beskära bilden och efteråt förstora den till orginalstorlek kommer dpi att sjunka då antalet pixlar i det valda området fortfarande är den samma men ytan blivit större.

Större bilder med bra upplösningstäthet kräver mer minne på minneskortet än en mindre bild. Mängden färger kameran kan processera påverkar också hur mycket minne som krävs för den enskillda bilden.

Idag är det först och främst de digitala systemkamerorna som kan spara bilderna/filerna i RAW-format eller så kallad Råformat. Fler och fler av de kompakta digitalkamerorna börjar också få funktionen men den är fortfarande ovanlig. När du sparar dina bilder i RAW-format får du möjligheten att ställa in bland annat vitbalans, kontrast och temperatur i efterhand. Bilden innehåller mer information än en JPG-fil vilket gör den mer lättmanipulerad. RAW-filen måste i den flesta fall bearbetas innan bilden blir riktigt bra vilket kräver ett bra redigeringsprogram och tid. Har du inget redigeringsprogram finns det gratis versioner på internet som du kan hämta ner. Du ska vara medveten om att det inte är alla av dessa versioner som kan behandla RAW-bilderna så läs på innan du laddar ner.

Vanligtvis sparar digitalkameran dina bilder i JPG-format. Bilden innehåller mindre information och har lite sämre kvalité än RAW-formatet. Det som är riktigt positivt med JPG-filer är att de inte tar lika stor plats på ditt minneskort och på så sätt kan du ta fler bilder. Om du inte är intresserad av att sitta i timmtal med dina bilder i ett redigeringsprogram för att ändra på små saker så är JPG det absolut bästa för dig. Något som man dock bör vara medveten om är att om man sparar en JPG-bild flera gånger förlorar bilden sin information och kvalité, den förstörs alltså efterhand som den blir sparad.

Vilket format skall du använda? Det finns inget ”antingen eller” svar på frågan. JPG-formatet är mer anpassat för den som är nybörjare och vill ta många bilder för att lära känna sin kamera och dess funktioner. JPG-formatet behöver ingen efterbehandling vilket gör dem lättare att hantera. För den som har mer erfarenhet av fotografering och är bekant med de vanligaste funktionerna i sitt redigeringsprogram bör ta sina bilder i RAW-format. RAW-formatet förlorar inte sin information och kvalité efter hand som man arbetar med den så du kan sitta länge och experimentera med bilderna tills du når det perfekta resultatet.

I dag finns det en uppsjö av olika digitalkameror, kompaktkamror som systemkamror. Vilken kamera som passar dig är beroende på vad du vill använda kameran till, hur avancerad fotograf du är och framför allt vilken budget du har.

För nybörjarfotografen som inte har intresse för att experimentera med kamerans olika funktioner och olika metoder för fotografi utan bara vill ha den med den på festen eller ut i naturen och på semestern passar en kompaktkamera perfekt. De är lätt att ta med sig och har ofta riktigt bra och enkla funktioner för de flesta tillfällen. Med digitala kompaktkameran är det i stort sätt bara att rikta och klicka.

Den som är lite mer intresserad av fotografering bör leta efter en mer avancerad kompaktkamera eller, om plånboken tillåter, en digital systemkamera med en bra automatfunktion. Automatfunktionen hjälper dig bland annat med att fokusera, ställa in vitbalans, slutare och bländare. Det ända du behöver göra är att rikta och trycka av. Skillnaden till kompaktkamerorna ger de digitala systemkamerorna ger en otrolig möjlighet att utveckla sitt fotointresse. Du kan, efter hand som du blir säkrare som fotograf, ställa in fler och fler egna inställningar och lära dig i vilka situationer du skall använda dem.

Systemkameran har fått sitt namn efter att kameran är uppbyggd av ett system av utbytbara delar. Du kan till exempel själv byta objektiv och sätta till fler externa blixtar. Alla dessa utbytbara delar gör den digitala systemkameran till ett otroligt flexibelt och kul redskap att använda.

Priset varierar mycket mellan digitalkamerorna. De flesta bra digitala kompaktkameror ligger idag runt 1500-3500 kr och de digitala systemkamerorna ligger på 5000 kr och uppåt. Innan du går och köper din kamera måste du vara klar över vad du vill använda den till. Det är ofta bättre att spara till den kameran du verkligen vill ha än att köpa ett billigare alternativ som du senare blir besviken på och kanske kyler av ditt intresse. Det är heller aldrig fel att vara väl påläst om olika modeller och gå gärna till din närmaste kamera försäljare och fråga experterna så hjälper dem dig att hitta i kamera djungeln.

De flesta är nog bekanta med problemet med röda ögon när man fotograferat människor eller djur med blixt. Fenomenet beror på att blixtens ljus reflekteras tillbaka till kameran när det det träffat näthinnan i ögat. Det kan också bero på att blixten är placerad för nära kameralinsen så när personen du fotograferar tittar in i kameran får de blixten rätt in i ögonen. Den senare anledningen är vanlig bland kompaktkameror. För att avhjälpa problemet har många nyare kameror en funktion som heter just röda ögon. Genom att kameran sänder ut ett ljus precis innan blixten går av hinner pupillen dra ihop sig och risken för röda ögon minskar.

För att undvika de röda ögonen skall du tänka på hur du riktar din blixt och var den som blir fotograferad tittar. Har du möjlighet att rikta din blixt på kameran kan du bara ställa om den så ljuset slår mot en ljus yta eller kanske upp i taket. De flesta kompaktkameror har en fixerad blixt som inte går att rikta och då får du antingen ta ditt foto på en ljusare plats där inte blixten är nödvändig eller be den som blir fotograferad att titta precis bredvid kameran, kanske på ditt öra eller precis bakom dig. Du kan fortfarande få en känsla att personen tittar in i kameran.

Det går även att få bort röda ögon i efterhand på digitala bilder. Många redigeringsprogram kan hjälpa dig att få bort den irriterande avspeglingen i ögonen, alla grattis program du hittar på internet har dock inte funktionen. Det de allra flesta redigeringsprogrammet gör är att isolera de pixlar som blivit röda och sedan kopierar färgen på de pixlarna som ligger bredvid och ger de röda pixlarna samma färg. Genom att bara isolera de röda pixlarna får du behålla den naturliga ljusavspelingen i ögat.

Det första fotografiet togs redan i slutet av 1700-talet, men inte förrän i mitten av 1820-talet kunde man fixera färgen på fotografiet så att det inte bleknade över tid. Kameran är alltså inget nytt påfund utan är en gammal teknik, med flera hundra år bakom sig.

Systemkamerans historia började med att nya foto- och framkallningstekniker utvecklades, framför allt i Paris, under 1800-talet. Är 1888 introducerades den första lådkameran utav Eastman Kodak Company. En första “riktig” kamera för privatpersoner, bestående av en mängd olika delar. Det var nu möjligt för enskilda individer att dokumentera sina liv på film.

Systemkameran gjorde sitt stora intåg på marknaden inte förrän år 1956. Systemkameran, som består utav flera löstagbara- och utbytbara delar, öppnade nya dörrar för kameraindustrin då t.ex. objektiv tillverkningen startade på riktigt. Det var stor konkurrens mellan kameratillverkarna och nya modeller med bättre zoom, snabbare slutare, och bättre vitbalans kom ut på marknaden i en rasande fart.

En systemkamera är per definition en kamera med utbytbart objektiv. Det är objektivet som gör att du kan fokusera, zooma och som bestämmer hur mycket ljus som ska släppas in (bländarvärde). Kameran består av ett kamerahus, ett eller flera olika objektiv, filter, adaptrar, sökare, mellanringar och blixtar. Med en systemkamera kan du själv reglera din slutartid, ISO (ljuskänsligheten) och blixtfunktioner samt mycket mer vilket är svårt eller omöjligt på en kompaktkamera. Dessa justeringsmöjligheter gör att du kan ta en otrolig variation av bilder och experimentera i det oändliga.

Idag finns det en uppsjö av olika systemkameror, digitala och analoga. Den senaste tiden har även digitala systemkameror fått funktionen att filma, något som länge endast de kompakta digitalkameror haft. Men fortfarande är kännetecknet att man kan byta ut objetivet, och en stor del av att äga en systemkamera är att investera i olika typer av objetiv.

Är du i färd med att investera i en systemkamera bör du först fundera på vad du vill använda den till och vad du kräver av kameran. Sedan är det en god idé att grundligt läsa på om de olika modellerna eller varför inte gå ner till en fotobutik och fråga experterna. Att fotografera med en systemkamera är en riktig hobby för många och det kanske slutar med att det blir din stora passion.